hatar
Livet är inte alltid så jävla ljust. Man går här hemma i Karlshamn helt ovetandes om vad som händer i den andra delen.. Lr jag försöker att glömma men man bli påmind ibland i telefonen och varje gång får jag sån ångest.. VARFÖR lixom...Alla varför frågorna kommer upp och man undrar om man har haft tur med livet eller det har varit ett helvete.. vem är de som bestämmer de? vem ska jag jämföra med?? finns folk som har haft det mycket jävligare än mig men även de som har haft så mycket bättre än mig.. Det har aldrig synts utan på, de gör väl oftast inte de.. men när dörren stängs så syns de.....
Jag slits mellan att hata och att älska... hur kan man göra de då? jag slits mellan att må bra utan på och mår skit dåligt innan för. Men aldrig nån som ser.. men vad ska de se.. vad ska de göra.. finns de nått de kan göra.. jag vet faktiskt inte de. Tror inte de. Jag måste försöka att vara ännu starkare än vad jag reda är.. men kan ja de.....???
Är det inte meningen att släkten ska ställa upp på varandra?? Men den släkten har ingen lust med de. Så fort det brinner lite i knutarna så försvinner dem. ska bara se så fint ut på ytan å de säger att de ska ställa upp.. de är bara en jävla bull shit!! de har aldrig funnits där när man har behövt dem som mest.. man är lixom inte fin nog, ska inte beblanda sig me de smutsiga.. bara att man väljer bort en 50 års fest för att man ska på nån jävla släktmiddag säger väl allt...
nej nu får de väl vara slut med terapi men jag var bara tvungen.. kanske inte många som fattar vad jag menar men det gör inget.. finns inte många som göra de ändå.....
haha.. nä, numera är det marboro lights för min del! ja, det ska verkligen bli härligt att åka iväg. är lite nervös över att åka ensam, men det blir säkert bra! lovar att rapportera hur det gick:) kramar
